Efter många om och men så har jag nu bestämt mig för att ha kvar bloggen. Tänk att folk verkligen sitter och läser den, haha helt otroligt roligt. Fortsätt läsa! Råkade bli ett väldigt långt inlägg idag, så ni som orkar, ni kan ju läsa!

Igår firade jag och älsklingen 1½år tillsammans och livet med honom fortsätter. Helt otroligt vad tiden går fort, snart sitter vi där på våran 2års dag och tänker att vi nyss träffades. Jag har tänkt en hel del på oss faktiskt, vilket stort steg vi har tagit. Vi flyttade ihop ganska tidigt, och bodde i våran 1.a i ca 1 år. Nu sitter vi här i vår 2.a tillsammans och trivs hur bra som helst. Vi har blivit som en egen familj, som åker och hälsar på våra föräldrar. Även fast det fortfarande känns som att mitt hem är hos mamma och pappa. Att jag har mitt rum där med mina saker, men så är det inte längre. Visst har jag en sovplats, självklart, men hur ofta är man där? Inte ofta alls om jag ska vara ärlig. Och stannar man över natten, så stannar båda två. Jag är så glad att vi träffades, och att vi nu sitter här med planer för framtiden, tillsammans. Vi känner att det är rätt, att vi vill leva resten av livet ihop. Hur underbart är inte det? Man känner när man hittar den rätta. Man ska inte stressa sig fram, för det kommer, förr eller senare. Jag älskar honom så grymt mycket att jag inte kan sova när han inte är hemma, även fast han bara är borta i någon dag. Det är så tomt och tyst överallt och man vet inte vad man ska göra, allt är så tråkigt utan honom. Jag hoppas att även fler känner som jag, och att ni är lika lyckligt lottad som jag är. I många relationer finns mycket småbråk, svartsjuka och storbråk som börjar som en liten sak. Mellan oss finns inte sånt, det går inte att jämföra med många andras förhållande där dem bråkar för småsaker hela tiden och gör slut hit och dit. Såklart kan vi bli sura på varandra och haka upp oss på småsaker ibland vi med, men storbråk har vi haft kanske 3 st på 1½år, det är bra. I alla relationer behöver man bråka ibland, men om det ska hålla, så ska man den mesta tiden vara vänner och kunna lita på varandra. Man ska inte heller bara vara med varandra, hela tiden. Utan måste få vara med kompisar ibland så man hinner sakna varandra under tiden man är borta. Jag behöver inte fundera över de sakerna, för det är vi överens om. Man måste kunna prata om saker tillsammans, det är då det är som bäst, och jag hoppas verkligen att även ni har det lika bra som vi har.

Men nu ska jag ta och hitta på något, vet dock inte vad. Kanske man ska ta en promenad ner mot stan och kolla läget lite. Ska se om Mikaela vill följa med mig så jag får sällskap. Seeyou!