Ja tro det eller ej, men jag och Tove kände oss verkligen som hjältar när vi räddade en liten stackars herrelös hund inatt. Vid 1-2 tiden när jag skulle skjutsa hem Tove, så såg vi plötsligt en dvärgpudel springa omkring på gatorna. Den såg vilsen ut, bara sprang, lyssnade inte och visste inte alls vart den skulle. Vi kunde inte bara lämna den stackarn där ute mitt i natten, så vi skyndade oss efter den. 30 minuter efter fick vi tillslut tag på honom, efter att ha sprungit efter den och lockat på den på högslättens marker. Så vi tog in den i bilen, och åkte till polisstationen. Därfick vi sitta och vänta på att en patrull skulle komma ner och ta den åt oss. Den stackarn såg misshandlad ut. Den hade 3 tänder kvar i munnen, sår på huvud och bakdel, och såg inte alls fin ut i pälsen. Så när patrullen tillslut kom ner till oss, som bestod av 2 män, berättade dem för oss att även dem hade varit ute och försökt att fånga hunden men inte lyckats. Dom tog vårat namn och nummer, så nu får vi se vad som händer med den stackarn. Han var iaf jätte snäll, men verkade faktiskt vara döv. Men det bästa av allt, var att vi inte gav upp som poliserna gjorde, och att hunden nu får uppsöka en veterinär och blir troligtvis bra igen. Jag kan lova, att vi somnade med rak rygg och stoltheten var stor. Det kändes verkligen att vi gjort något bra. Och minst sagt, så fick ju vi också vara med om något i annars döda Härnösand!